Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1852, sida 1

— OO FT Lå (ön Sjömarts mir o 17 Ö. swårxödiga åäfwentyr. (Forts. fr. föreg. N:r.) Kort derefter bortdog winden fulllomligt, och ingenting hördes utom wattuets fäfänga fqwalps ning mot sidorna samt det afläågsaa oc vuppe hörliga ljudet af friden mellan Atlantiska haft: wets boljor oc) Sombrero. Natten förgick: El 6 följande morgon mar ön ännu i siate; och månaa woro besättningens gissn ingar beträffande Jafferys sanaollka öde. Han kunde icke dar jas af dem från dåd. Mellon kl. 8 och 9 svates kaptenen; och officern af wakten, i hopp att förmå bonom sända en bår efter SFeffay rapporterade att Sombrero ännu war fynla. Man befarade nu med skäl, att om gossen icke omfom af hunaer och törsn, skulle ban falla ett offer för de milda foglaraa, fom der woro både siora ech talr:fe. Mea ingentiag sådant rörde kaptence! oc) sedan har befallt att alla stalen skulle tilsättas, tog fartyget hasligt och md frisk wind kurs mot norr. Wi lemna Jyffery i sitt öde, och följa skeppet fom synde kosan tisl Barbados och div förenas de fir med amiralens eslkader. Man hwiskade hikwäl ätskillit i smyg om kaptencas hårdhjerdc handling: den fom slatligea äfwen till ac mitalens öron, och han b. fallte honom, eftar