Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1852, sida 1

— ——— twå woro jägare och twå fiskare. Bränsle fate tades näsiaa helt och hållet; jorden, fom betådk: fe förrädshuset blef aldrig torr utan frös blott och inwändiat mar det få kallt, att hang kaä blef kyldt en natt, oaktadt han Hade en sängkamrat. Likwäl led icke sälllkapet brist på lifsmedel; under de kortasie dagarne afhöllo de fig dock of försiatiahet från att åta mcra Ån en gång då de mål wisste huru fent vå wären renarne komma tånande. Deras krafter ffada: des hwarken af kölden eder den knappa födan; ty wid wårens ankomst tillrygaalade Dr Nae med en of fina foljeslagare til fors en upptådees resa, mer ån 1000 engelska mil lång och war wid hemkomsten mål nägot affallen men frut och fund. Då ban i Juni 1846 med fint sällstap lemnade PVork:faitoriet, war ban förs sedd med munförråd för fyra måneder; då han efter en frånwaro ef fjocton månader och tiv: gutre dagar återkom, war ännu ca tredjedel af den medtagna prowianten öfrig, få att sällkapet i ett för det dittills obakant land hade genom egna aaslrängumgar förskaffat sig hfgmer del för tolf månader. Efter kapten Yennyrs uisago fianas i Wellinatoakanalen, utom björnar, siöhundar och wanrossar, otaliga sjöfoclar, oc) finnes en polorbasia med warmare temperatur, så äro utaa twifwel dess stränder befolkade med bisoroxar och annat wildt. Och år mar i England iagalunda sinnad