Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1852, sida 1

22 Maddrasserna fröso i hwarje rum, och kaffe och soppa förwandlades till is, få fnart de togos af elden. Den betydligaste issprickningen försiggick i Rowember, December och Januari. Ofta blef derwid skeppets akterstäf lyftad 6 a 7 fot högt, och i anstende til den hwarje Ögonz blid hotande faran måste manskapet beständigt ha renslarae i ordning, af fruktan att en olycka ffutle twinga dem att öfwerge skeppet. Under tre weckors tid togo de icke kläderna af kroppen En olycka war dock att den spruckna isen blott lyftade steppen i höjden; ganska ofta hände att de af jättemassoranas wåldsamma tryckaing dlifwo föaderkrossade. Emellertid utbröt åf wen skördjuga bland manskap och officerarne, men steppsläkaren doktor Kane, wijsste att i tid hejda det onda. Jnneslutaa af is drefwo dessa begge stepp under nio månader eu stlräcka ak 1060 eng. mil på hafwet, och först den 10 Å 1851 funno de fig åter i öppet matten. rots de flora utståndna farorna hade blott de lidit ringa skada, och kapten de Hawen fåne de fig deraf uppmuntrad att Ännu en gång fina ra mot norr. Han unpnådde lyckligt dea öfre Melmwille-bugted, men blef hår återigen inneflus ten af is. DÅ denaa bröt upp den 19 Mugus sli, war åtstiden redan alltför långt framfiris den, att man skulle måga ett nytt försök. Kays ten de Hawen wände derföre hemåt, och hade