Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1852, sida 2

wyren lyckades få ena armen låg, och med ett sönderslitande jemmerskri störtade den gamle sil marken. Detta skrik beswarades af ett roy från höder och) weasler och från ata sidor bull: ler och skräa af tibskyndande personer. Röfwaren förde Handen i den fallnes barm och når den återtoas, medföljde en plånbok hware fter ban med sitt byte kafsade sia in i arändea. Dea flyendes sirg bortdoao bland rödrop och och ljud af brardwaktsskramlor. Twenne år hade förflutit efter det uppträde mi nyss tecknat. Det år julafton Men wi förbigå krambodarnas rikt norlyha fönster, fäsla ej ugomärksamhet wid det glädtiga buller och) lif som skymtar förbi oss på de stora gatoraa, och införa i stället läsarca i em fattigt möbler rad kammare i ett litet trädhus, deldact wid en af de afläasnare gatorna å Laduzgårdslandet. Eit enda ljus kastar sitt matta fören på de fmare ta wägaarae och wisar of en ensam qwinna, pwars tårfylda ögon hwila öfwer ca mycket ut sliten psalmbok, jemte en bibel och den cs ländiga bleckljusåaken, år det enda fom yryder det brådliga julbordet. Bekymmer och sorger tyckas mera än år, hafwa förhärjat deana qwiaras anletsdraa, ehuru de ej mäktat berdfe wa dem deras ursprungliga ädelhet och godhet hennes utscende ligger rågot fom skude fylla skådareus själ med det tarerligaste deltagande,