Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1852, sida 1

kroppen, År wäl rangeradt, fom nt nog torde få erfara. uSildeg bra olikt fin far. Den fom nyss stridt med en hielte, föraktar att ssåss med ett barn. Jag passar får inviten. Ri år feg herrel! Ni rasar, unge man. Ej emot segraren i spelet, men emot pultronen fom drager fig ur fpclet, guisslode ldjt: nanten. Får gå då — jag beswarar anbudet olyd: lige! Denna iatermezzo satte förökadt tif i fåds skavet. Waktmässaren inkom med Champagne och afskar bojorna Frina silfwerhalsea — korken flög med en siark smäl mot taket. J samma ögonblick drog markören — bruksparronen has de tappat. Förssa alaset på grafölet herr brufspatron! ropade löjtnaaten med wild glädje tömmande sitt till sika droppan, och nu det andra — fyll på waktmästarel! ö Ri tyckes nog hafwa af det förssa, det rusar redan! swarade brulspatronen lugnt, i det ban åt löjtnanten utbetalte 2000 rdr bko. yftar liket redan få mycket att ni ej bar mod att öfwerwara ceremonien til fur? hår nade den unge mannen. Mitt medlidande, är det paladium, hwar.