Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1852, sida 1

Spelaren. (Forts. fr. föreg. R:r.) Ganska saant herr löjtnant, swarade brukspatronen, utan att fe upa från spelet, jag fan ej säga detsamma åt er. uGmffa sannt efterapade löjtnanten, få framt ni ej på något fått kunde upparäfwa den hund, fom ligger begrafwen under min föl. Fa få, år der en hund begrafwen — nå, få år det ätminstone en hwars likbegängelse cj widare behöfwer firas, swarade den gamle mannen. Ni bedrar er — det fan möjligtwis blifwa en till! Ja möjligtwis ea til, upprepade den gam: le med dof röst. nt tur tid ecempel24 återtog löjtnanten; lihör hit waktmästare — ca buteli Champagne — godt — och här en liten summa till aff: raaskringlor på begrafningen. Derefter kastade han på bordet några hop: wikta sedlar. Winner ni följande parti, Herr bruspatron, få winner ni äfwen denna lila cacherade skurk, hwilken jag sättar upp mot er! uHur mycket måser frurfen? Kloka affärsmäa, berv brukspatron, dölja för hwarandra den råtta beskaffenhetca af de affärer de göra. Rog af barnet har NÅ i