är min föresats att ej under spelet låna ut en fyrk, ed) gäner denna föresats isynnerhet met dem fom hafwa otur — för ol del förstå ma rått — er otur är bestämd för i natt — tro mig, den är befåmd och Hela min bank more ej tibräcklig ott uppbjdpa den. Men i mors gon hwilken tid som helst, flår jaa till er tjenfi 8 morgon återkommer jag för att åter begära dessa pjeser fom jag i utbyte mot en lärmplig transportsedel ur er kassa nu lemaar. Lånet å ömse sidor gäller blott för natten, och på min erkänasla för er godhet fan ni särstildt råka. Dermed framlade han vå bordet en dyrbar quldklocka med en tung widhängande colier of samma ädla metal, i sällskap med en kolossal kråsnål af briljantert. möjligt, omöjliat, herr löjtnant! swarade markören, ryckande på axlarna, äåunde min föresats rubbas få more ert namn tihräckligt men — uHirtil lägaer jag denna medaljon, insölre unge mannea tfrigt, Octta i briljanter i0laiss de portrått — det år min mors — hona har lycka med fig, det Fan jaa försäkra er. För öfrigt ämnar jag ej punktera widare — jag will blott håla några hwarf med patronen den hedersmaanen. Er föresats rubdas då ej — ni måne tjena mig — inte fannt? Ni kan ej wägra mig denna hederstjenst.