Norrländska Korrespondenten – 29 september 1852, sida 3

te på bordet liggande korthögarne och dukater samt uppfattande på en gång bankörens flegmeiiska lugn de punkterandes hemska tystnad, hade suart för fig gjordt klart, att ingenting offyldi: gare hår bedrefs, ån det stolta och werldsbefanta Faraofpelet — rödt och swart wexlade med hwarandra — — det war helwetet och natten fom täflade med hwarandra om mennis skosjälen. Bland de sålunda sysselsatte gästerne war man säker på att en följande dag få se den ena i spetsen för ett Regemente, den andra vå Presidentstolen i ett Collegium, den tredje sem ordförande i en Domstol; äfwen mar det ej omöjligt att bland dem finna embets: män af lägre grader och respektabla anhängare af bördsaristokratien; men här syntes ingen kilnad tid sitånd eder wilkor i samhället — aba woro lika inför hwarandra, få långe Fas: sorna höllo stånd och fysionomterna funno fig i de wilfor hwaruti qwällens onda eler goda ger nier, oturen cider turen, dem föresatte. (5ort(.)