Norrländska Korrespondenten – 29 september 1852, sida 1

Spelaren. (Forts. fr. föreg. N:r.) Adolf, hwiskade hon med darrande fiåms ma oct år försia gången du går att på längs re td lemna din moder och det hus, fom fet dig födas. Glöm aldrig att du har en mor, i hwats hjerta hwarje olycka fom skulle hända dig skule föra döden; war aktsam om din hels fa, fly dåliga sällskap och sköt dina siudier, få du kan blifwa en stor man med tiden. Etac: ars gosse; Gud met hur du Fal taga dig fram i det oslyriga Ursala, utav att hafwa någon, fom häller dina safer i ordning UH mamma jag år wäl ej något barn hets ler, swarade Adolf i det han rätade fig och beskädade i den motsatta spegeln med särdeles wälbehag i fin långa wackra gessalt. uDu är ej något bara säger du, inföll den omsorgsfulla modren; tycder du då att du re dan blifwit en få Nor karl. J hwad fal fom helsi är du ändå min lila gosse och att du derföre, för min skull, ej får kasta dig i några äfwentyr som funna blifwa menliga för din framtid — hör du, Adolf, inga slagsmäl — lofwa mig att ej deltaga 1 de wanliga fudent: slrecken — jag har få mången gång warit orolia öfwer ditt häftiga lyane — lofwa mig derföre att aldrig gå på källere, aldrig —.. Ska mamma war då för ad del ej fpåke