Norrländska Korrespondenten – 29 september 1852, sida 1

tankar, liksom mina bäner, skola tilhöra dig, få långe jag andas. . uSråt ej mamma lila — det år ju ingen Romresa jag gör. När termina är slutad, är jag åter här, såsom wälbeslälld student med mina mustiga betyg och min lyra på Fragen, så framt ej hin håle —X. 2d0olf, Adolf! rovade hon, flätande fina armar om hans hals och kyssande honom, få res i Guds namn och skrif genast — hör du! — med nästla post — du wet ej Hvad jag år orolig innan jag får bref ifrån dig i locfan slog nu tre aware, ropade den ins trädande betjenten. Moder och son fyndade nu ut, och i haft jagade den kalesch, hwaruti de futto, öfwet Drottninggatan ned åt Riddarholmen. Några stunder derefter hemkom modern ensam och föyne dade geaast til det rum der sonen bodt, kastade sig på dea öfwergifna soffan, och skilsmessan och saknaden skördade en ny gård af tårar från moderliga Ögon. E Wid en af gatorna i granskapot of Bruns keberastorg är ett wackert, trewåningars hus, fom för omkring få är sedan äsde en twifrykts barhet. Sommartiden siodo wäningarna i i dets få hus waaligtwis öde; mea når höften Font, sttommade skenet af rika ljuskronor från ala Def fönster. Grannarne deromkring sågo måns