Norrländska Korrespondenten – 25 september 1852, sida 1

så rädd, att du böll dig något för långe ute, det börjar bli kyligt mot aftouen. Nå, rås gen är mål bro, min gubbe? Wälsiånelse möter mig både ute och inne, fade YProficv, i ded der uppsteg en warm wätska i hang beg: ge ögon. Detta, jemte ångaa från den ry kande foppen, hade den väföljd, att mår gode Prot råkade något fumla på handen och fog ut hela mandarinens innehåll i Proslianans fnä. Ak! förlåt mig, föra Betty lila, jag fom wid tankeu på — — — Gör ingentiug als, min gubbe lille; gå efter en annan kopp, Anna lida, och laga äfwen att wi få några goda mofflor i bast bakta, jag tror att wårt hwetebröd är något gammalt ÅGå du emellertid Ludwig lille ch sioppa Pappas flora pipa, medan wi wänta på wofflor: na kan en röf göra dig godt, Hans! 4 dan de unge utgått, fade fru Betty, Hlappande Prosten i handen:e du tänkle min gudbe på skilnaden mellan i dag och får tiv år fen, ide få? — Fo, Betty lila, dens ur dagen har altid rågot för uaderligen Eda: sidligt för mig! — (suru mycket mer för mig då fåra Hang, det år liksom Guds rika wäl sigaclje bade saslyttat i wärt hus från den dagen då jag i ea annaa elak qwinnaas lefaad tocfte mig fe en klar fregelbild af mig fjelf. — Sig icke få käro Betty, ide war du få: ban, som. den, der elärtiga. Wor jag dat