Norrländska Korrespondenten – 18 september 1852, sida 1

— — På Keden. En Aqwarell på fri hand eler fritt försök i wattenfärg. (Foris. fr. föreg. N:r.) Att fitta pålandswägen, mia läsarinna (ty jag frif: wer egentligen för läsarinnor), gungande ien be qämlig laadå, eller dess diminativum, wäl föornöjd i både lekamlig od) andelig måtte, utan att märka miaga knot hwarken nedifrån eher uppifrån, och dertil möjligen ibland känna mWårmen af ett månligt öga, beswara en smekande handtryckamas kärleksfudba fråga, detta mil jag tro år ide alldeles delsamma, fom att fitta i en pinnkaret, utsatt, snart sagt både för mind och mån, med knot si magen och bekymmer i bjertat och Fru Betty Jockums dotter Socfums: fon Öga och band i granskapct, utan att wi be böfwa ens nåmna tungan. På minen och den grubblande uppsynen, jemte cn och annan lurendrejad suck syntes det, som om wår Pastor lika litet fom mi kunde underlåta att finna en betydlig stildnad i dassa twänne tänkta förhållanden, få mycket mer, fom han sjelf rå: kade att befinna fig i dit sednarcs werkliahet. Himlen syates slutligen wilja göra någon enkom til, för att siälla saken på bättre fötter, om ån wår Pastor kanske gudlöst nog tänkte, att det jusl icke war råtta sättet. Ehuru det aeml. war bort mot hästeas tid, hade dock under det mår