Norrländska Korrespondenten – 18 september 1852, sida 1

dätit, slutliaen fattades af förtwiflans mod Måäagen gång hade han nalkats det djupa di Fet wed wägen få nåra, att Nils började miss tänka sij snart få tillfälle til en ny malabaris förestälaina, lik föregående natten; men Fri Betty hade sagt: akta dig Nils jag wil int en gång till fe dia drummelaktighet. Od detta war för Mild nog att ide wåga gå in pe Grålles lockande inwiter. Således gick de nu oupphörligt framåt utan rast och vo; mer det oaktadt woro wåra resande icke ännu hun na halfwa wägen hemåt, då mörkret hade den oförssjämdheten att komma i i fin manliga ti utan att alls fäsla ringaste afjeende vå Grålle förtwiflan eller Pastoras resigaasion. på det att de lidande Pastorn dock ice skulle funna säga fig Heli dagen hafwa warit utan både wått och torrt, had ett förbulande moln förbarmande med de resand och skäakte i få rik wälsiqnelse af det wåta att äfwea det terra der:genom knnde till ful anses ersatt. Men menniskan år aldrig rät belåten med himleas hjelp: wår Pastor synte mycket heldre hafwa önskat fia wälsianelsen torrt. Reaact strömmade emellertid ned öfwe wårt äfta par, som fordom öfwer Deukalio ec) Pyrrdo, och bildade i wår Pastors grå Foppa några beckar små, hwilka ala samman föto till en tior ä, fom fick sitt utlopp i säter Detta war således att anfe fom en liten insj dwari wärt prestfolks nedre froppgdelar kund