Norrländska Korrespondenten – 11 september 1852, sida 1

2 På Heden. En Aqwarell på fri hand eder fritt försök i wattenfära. (Forts. fr. föreg. N:r.) Förestål! dig, min läfariana, den siackars Adam, når han fåg Keruben stänga Hd paras disets portar midt för hans nåfa derföre att han blifwit dragen mid näsan af fin fårålitelis ga Ewo. Haus flathet och förskräckelse kunde icke geraa wara slörre än wår siackars Pastors, når han få oförmodadt såg fig förflyttad från fitt dromda Paradis til rama werkligheten. UIRen söta Betty lila! hwad har då hinder började ändtligen wår Pastor, når han något bunnit sansa sig efter det djupa fallet från himmcelen til jorden, Hwad har händt, Bet: ty lilla? — Act något owanligt händt, kunde han fe på Bettys darrande läppar och widgade näsborrar. ugmad fom händt, frågar du, och det Fan du fråga, når man har att göra med galnin: gar eller mesar, hwart man wänder fig. Hmad fom händt? Jag kommer till en: den tyckes då vår herre siraffat för fina synders skull, man hwarken hör eder fer hwad han säger; ect elåns digt sjåp, fom hwarken har reda på Gud eler meaniskor, men likwäl oupphörligt fan stå och göra grimaser åt folk. Jag kommer till en annan, just inte bättre lottad, huad uppsynen