Norrländska Korrespondenten – 8 september 1852, sida 1

OO På Heden. En Aqwarell på fri hand eller fritt försök i wattenfärg. (Forts. fr. föreg. R:r.) Och slackars Jockumsson måne lyda. Han klättrade upp med en djup hjertesack i det föröp: liga äkdonet, och kröp samman i ect hörn få godt han förmådde, för att ej inkräkta mera platå än den hans lila Betty förunnade ho: nom, hwilken icke just tycktes wara i fulfome lig prorortioa till Herr Jockmassons ganska forswarligt utbildade nedra kroppodel. På wederbörlig befallning af Fru Pasiorskan hade Nils hela dagen okriftligt piskat på den gamla grå, hwilken, efter att i många Herrans år hafwa burit en tjock trumpetare ändtliga lyckats erhålla nårot afsked, men ue tan pension. Säsom en fältets mödor härdad kämpe, hade också grålle årligen gjort sitt bås sta, som der tycktes, förnämligast af ren darm:e hertighetskänsla mot sia lille röde kamrat, hwilken aldria luktat annan rök än tobafsrök. af det enda skäl, att hans wanligaste göromäl mar att forsla fin husbonde till sockess. E: mellertid tycktes grålle, som iblaad trumpeta: rehänar mar känd för att wara ett gans ska kloft hufwud äfwen hafwa tänkt fom få, ju fortare det går, ju förr kommer man fram och blir trofet qwitt: och fom han af gammalt