Norrländska Korrespondenten – 4 september 1852, sida 3

ra ämnad att föra Fru Bettys intagande former i dagen, i fall bom icke tagit afsked af dess fa ungefär wid samma tid, då kappan Iledås nade mid fia ungdomsskönhet. SÅ mycket förs delaktigare togo sia H:r Jockumssons former ut under en arå wadmalskappa. ö Svan fruns gåta stämma hade hörts både rå: ra och fjerran i hela gården, för att utdela nödmåns diga befalningar under det interregnum, fom emot manligheten syntes komma att räcka på någon obestämd tid, feg man ändtligen öfwer tröskeln. Redan hade Hans suckande hulpit fin lila Bets ty i wagaen, då han troligen för att hafwa någon wänlig tröslare i de kommande swära stuaderna, föål på dem ideen att hemta fin sjöfkamspipa, det enda återslående ifrån hang glada sludentår. upwarthän, Hand i . HJag will bemta min pipa, lila Betty! Din pipa! Du ärnar mål aldrig röka wid sidan af mig? Jag tror för Guds han är förryckt i hufwudet! Är det inte nog, att jag skall plågas af den fördömda röken i mi na rum; skall du äfwen förpesta för mig den smnla friska luft, jag på denna lila resa funs de inandas. Men få år det; du tänker aldrig på annat ån dig fielf, och når du det gör, (å är det endast att få buken ful med mat, och munnen med rök. Du låter pipan bli Hemma Sätt dig app! — (Korts.)