Norrländska Korrespondenten – 4 september 1852, sida 2

hwarmed den fiacfars Hans trakterades tycktes Kru Betty Jockums dotter Jockumsson mera sunaa gålla för en wälbestäld wärdshusenka, ån för den wålärewördige pastorn Hang oc: fumsfong äkta hälft. Har Hans en litea rund boll wred kring den swarta kalotten rå den skalliga hjessan, och fwarade med en röst hwars mildhet fiod i Mår: vande kontrast til haus älskliga hälfts förebrås (lset; Det kommer fig deraf Betty lilla! att jag har det förbistrade faclle; detta har jag sagt dig få många gånger; emellertid tror jag alltid att wår Herre har förbehålit mig något bättre, når mina förhoppningar gäckas. Blott jag fiuge dig att tro detsamma. Men att fåt ta mig opp mot mina förmån, Mulle ide annat än skada mig, och du min lila Betty skule nog tänka få med, om du hade ditt faciz le admittitur, i lMen Hans! gentog lilla Betty, i det hon satte händerna i sidan, Hwarföre finns här Biskop och Consistorium til; om icke för att befordra en gammal respektabel prest, fom med all fin fåraktighet hwarken swirar eller spehär fort, når jag undantager wår lilla pikst Söndahsaftnarne. Du predikar, få att Bie stopen wid sikokwisttatiogen sjelf, måne befånpa fig sällan hafwa hört en få gäl stämma och hwad betyget beträffar har du ju sagt att det der facile är temligen abmänt bland pros