Norrländska Korrespondenten – 4 september 1852, sida 1

han, att Han nu mera med lif och själ tillförs de hwad som war Sweriges både rätt och wälfärd, hwarefter det blef der tyst med den frågan. 1815 den 22 Februari hade franska awisorne ett högsl besynnerligt bref från f. d. Kouuna Gustaf Adolf till sir Sida. Smith, i hwillet han bland annat yttrar: quwil Efye rait, qne son fils Gustave, un moment gun atteindroit la majoroitg, auroit fe pronocs iun manicre digne de lui, de fon Pere et de la nation sucdoise, qui Pa exclu de throner De la Gardie fåg häri en ryfsbourdbouff ins tria och tänkte på furslars tacksamhet, då utom Carl Johan ryska kejsarens aktter kunnat djupt sinnka och bourbonernes kanske aldrig uppfligas Då emellertid inga inom landet wille hjelpa till att oroa, tröttnade man för en längre tid. 1828 i Nowember talades i Stockhoalm om prins Gustafs förlofaing med prinsessan Varia: ne af Rederländerna, sedau förmäld med prenssiste vriasen Albrächt. Örsafen war prins Gustafs fordran att kallas swensk kronprins, åtminstone prins of Wasa i ofsiciella dofumens ter. Han war enwis til den grad, att prins sefsaa böaföll hos sia fader, Hollands konung, act ci nåot äktenskap skulle bli af. 1839 den 40 Juli talade Grefwe J. De la Gardie med orefwe Schulenberg om f. d. kroaprinsen. Gref: we Schulenbera förklarade honom så underlig i sitt sätt att wara, aft han egde få, snart fon