Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1852, sida 1

Sumjukafe tjenare! DÅ hon omöjligen kunde förmå mig att duellera, utbraft hon slutligen: jag förklarar er för den slörsta pultron under solen, men en minacsdeta will jag dock gifwa er som i hela ert lif skall erinra er om feghet. mMRinnesbeta? frågade jag för mig fielf och begynte retirera undan min plågoande, bwilken fom mig allt närmare med pistolen. Slutligen ropade jag i förtwiflan: Lemna mig i Herrans namn i fred; jagaflår just i begrepp art öfwvers gifwa detta ogåfiwånliga hus. JVill ni resa bort från Blåfjo? frågade Lonise med glad ton, och låt pistolen fjuäke Jag skulle aldrig fatt min fot inom dessa nt om cj min morbror twiagat mig dere ti Ljug ej min herre; fade Louise åter as warsamt. Hade ni ej Haft för affigt att gifta er med mig eder med någon af mina fyolrar? Jag gifta mig med er? — Det har aldrig fallit mig ia; dessutom är jag förut förlofimad.r Ufmadis utropade Louise angenämt Öfwer raskad, kastade bort pistolen och föll mig om halsen, lal har redan en brud? Pwarföre far de ni cj detta förut, få hade ni sparat er ala obehagligheter. Ri fer förwånad ut; jag mil lösa gåtan år er. Ser ni wi ära alla tre i hemlighet förlofmade, men pappa, fom i ant annat är få god och eftergifwande, år i denna