Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1852, sida 1

De farliga Systrarna. (Ur Onkels efterlemnade papper). (Forts. fr. föreg. N:r) Wi togo åter plats wid bordet. Samtalet som blef mycket lifliat, wände fig omkring nas turalhistoriska föremål. Ernesline talade med hänryckniag och hennes mörka öga strålade af skönhet. Kör att siiga högre i hennes gunft, hycklade jag ett lifligt intresse för naturalbifto: rien, ehuru den alldrig warit min sak. Sub: den Balkenhjelm såg hele förnöjd ut, då wi så wäl försiodo hwarandra, och uträknade fås kert att wi skulle blifwa ett par. Wia och fårlef fingo allt mer makt med mig finn höll just på med amphidierna. Hon meddelade mig de sednaste forskningar och rön fom häruti blifwit anssällda. Jag bekymrade mig föga om det lärda föredraget och blickade blott på dem wackra mun, fom talade få mål pch på de sköna Ögon, fom fivålade få infpires rande. Plötsligt hwäste ett underbart föremål midt under min räsa. Jag såg rakt framför mig, och föga fattades, att jag ej af förfEråckels fe föll baklänges från stolen. Det war en lef waade orm, som utsträckte sitt otäcka hufwud och sin hwäsande tunga mot mig. Hår ser m ett af de wackraste exemplar af — — Ernestine nämnde det latinska namnet. Jag mar aldeles utom mig. Åada från barndomen hade jag haft en utomordentlig af