Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1852, sida 1

De farliga Systrarna. (Ur Onkels efterlemnade papper). (Forts. fr. föreg. N:r) DÅ jag uppflog Ögonen trodde jag mig alt änau drömma och håren reste sig på mitt bufwud. Emeli flod werkligen framför mig med en lancett i hand, min arm war ombunden och ifräån densamma stunden sprana en duns kelröd blodstråle i ett silfwerbäcken, som hölls of en tjensteflicka.F Barmbertighet, hwad gör ni med mig? ropade jag med den ömkligasie ton ty jag war märkbart matt af blodförlusien. Ey, tyst för all del, förmanade mördas rinnan, ty få anfåg jag henne, Håll er flika annars förswärar ni förbindningen. M2Bill ini taga lifwet of mig? stammade ag. Rör iugen del, men det febertillstånd, ett riktigt delirium, hwaruti jag fann er, då jag fom dit in utan att weta act ni redan förut war här, gaf mig anledning att frukta det wärsta; endast en hastig åderlåtniug kunde råds da er. Ser ni cj sjelf hurn faberaktigt er blod riuner? Jad såg alldeles intet, (v mitt hufwud sjönk af matthet tikbaka på kuddarae och mina Ögon sloco fig. Ester halfanaan timme nar jag dock få år