Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1852, sida 1

Har jag redan på morgonen sgjordt Herrns ber fantifap? ag war få Igdtig swarzde fan med en bugniug, art wara ett mål för er skicklighet att Ijutal. ou blir dock alltid oförbätterlig, Louise, bannade Laamanuen. Siw redan squalrat? frågade flickan i en for, fom klana temligen hånarde Kan pappa tro det, art den unge Herra fruktar att jag will taga lifwet of horom. FETdu talar åter, sade den gamla. Nag will att du med ofining bemöter wår gå. Louise swarede intet, utan gick någet mod. fädd till fönäret att ujuta af iswaltan. Ef. ter ett ögonblick fom hun hastigt emet mig. ufan ni stjata med pristur (För nånra ör fddan tilläed. jag, har jag skjutit nåara flott. Wålaa, få följ mig. Wi stola ansäla en tåflans Ren min Louifes mente Lagmanrer, uns na dock wår gäst ro för i dag; tr fan ju i morgon eller öfwermorgoa roa er mo fju: tande i Ye sanat, ei år alldeles ide trött, frå qade hon, wänd till mig. Pwad siod alt göra? Jag måske mot min wilja följa med. Måäiskjntamge: tiyate. Jag tesegradts ur i i