Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1852, sida 1

De farliga Systrarna. (Ur Onkels csterlemrade papper). (Forts. fr. föreg. N:r) Jn längre jag beundrade der sröna klöfwerbladets egenheter, desto kärare tlefwo de mig. To jul genom dem kunde jag undgå det förs hatliga giftermälet med någon af de trefyfrers na. Jagen föranstig menniska kunde fordra ett jag sialle gra mig med en Rimrod, Bier fen eler Linnce. Jcke depinindre önskade jag göra de yagre sysirarnas befantitar; af den Ålde sta hade jaa redan nog. Efter fullåadad reon t famili-galeriet, åtirs wåade ei tib salongen. Straxi derpå hördes duudskal, och på cc saöhwitt sio spränade koufse ia vå gården. Man knndeiicke fe vå 0t stönar. Räna minuter derefter hormade Louise in och flö Lagmanncu om halsea , utaa art låtsa märka min närwaro. vskiga fiuda fade Balkenhj im förebrieus be, i dei han med möda undertryckte fin mål: wilje, fjor du ickt att ea främmande i rums IH Den cf ridten glödasde sköaa jägariunan hälde fia förtjusande gestalt oh mälle mig ined en blick bwaruti inaen wänlia vmålfenvis kelsawa fiod art läsa. Ett pånlecade låg fring den wackra munnen. Om yu ej messtar mic sade hon kaht,