Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1852, sida 1

tan swårigket; men den skjutlystna flickan ledsnade såatt nud det orörliga föremålet och bes gynte stjuta på soalar I flygten. Stuligen sies beancs öfwermod till det högsta. Hon framtog ur fin barm ett hjerter:eg, Hill fortet i luften! i TIL ywilket fsdamål!7 frågade jag dåfmans de. Jag mil frjuta bort esset från Fortet. Ni behöfwer icke håla banden flila, utan fan råa ra den af och annv Wed sasa bortkaslade jag Fortet. i Lourse siod framför med en spänd pistol, lif en domseas enacl. Tag upp kortet och håll det till mål, eder jag frijerar eu af edra skönaste lockar med en kulo. Def ej ett förwänet skämt, jag beswär er nagg stämtar dj! swarade dem förfärliga, och lave ann ratt mot mitt hufwud. Jag för: lorade syn ech hörse. Mekaniskt upptog jag fortet och höll det i luften, få långt fom möja ligt ifråa mig. Skottet smälde och Louise fom springande emot mig. fn med förta! Hjertat mar ganska viktigt borssjutet. Jag hoppas ni har den godheten gifwa mia revanae, och i tur Hålta kortet åt nig. Dhdarförelct, så santt ni får n:ia fårdiga