Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1852, sida 2

wäg, då en qwi bat siämmo) ropdert fraffiat unald! Duo fan omajlig å såra dy täctie jaa od) tea ett nea widars. Då jmå i:e et fort genom skoacn vd) cu fula hwigdde täft ofner mutt hufwud. ÅFlickan måde wara mac fianig känkte jag och fastade en stoaa blick på järarsanan. Hon fom länasamt mot mig. J aa ornertyaade mig allfmer OM henaes utomordendwuan stöahet. Dea (rånda jaatklädmagen omslöt b ddliat de ståaalle former, och blonda loöckar Jswahade i opoeabet krina dt blombrande an siktet. pwed båtar skönheten tärkäc far om hon ändå år valen! Jägarinnan bade ru kommit m:a på s miio sleg nära. i fmwarföre hannade ni ej? f:å sade hon med en befohande röl, udd jeg torasc bulil skur Rida (ammede jag iländad af den wredaade fronhelen. Faa är icke nåd in fäll hon snalbt, blott Gad år nådig. usymarför nannade vt NN UDOen jag ej ansstar mia, få fog sa Fula öfwer mitt befmad str nt rädd för knior? nja — — to, er man får aldria frufro ( ( land dorf fall — —.