Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1852, sida 2

LA 77 raktersbynanaden, fom siod vå en höjd omar wen vå tre sidor af insjöns wikar. De breda, men anåaot branta sluttniaaarne emellan byLng naden och sjöns stränder bildade en widsträtt högst pittorelk park. U.siaten i tog mia bare före jag beslöt att från närmaste aändifwarcgård, houken blott låg en fnapo fjerdedels mi! från herraården, tiuryagalägna refien of wä un sa fors i det jag lår mitt equpaae fara förut. Fas tog en genwäg låt ro ning dimer en af de wackta wikarne, hwilken jag annars nödaafs kringgå och landstea efter nå ra manter i den ioarika parken. Efter gäslarfwareselfets ber skrifaiag behöfde jag blott frida urpför sluttningen, för att komma tig trädgården och 10 dan til målet. Vag började rastt min wan dring, och hade jun kommit in i tjockaste sko gen, föliande en bredare aångsza slatt inaen uppföre, då helt oformodat på twåpundra sticas afssänd en smnärt qwinnagestalt i smaffull jaa: dränt med en dudelbössari hand, uppenbarade fig för min syn. Don lutade fig mot bossan, oh hennes blickar irrade swärmande kring det höstliaa landskapet. una detta år någon af fråfnarne,t sude jaa för mig fjelf, få bar moruror icke få orått; flickan är werklinen fåne! Faq wille ike slöra den mackra orcaden i hennes naturåkådnina, och äm:ade derfore It: som jag icke märkt Henne, wika af vå en sico