Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1852, sida 1

med uttömda krafter; somliga situpade, några föllo alldeles dödas Det war qmwåfmande lik: fom i ett drifhus. Wexterno, fom utgjorde ramen omkring mågen, innehöko i fjelfwa mer: Fet bland fig mänga af de sällsyntaste, skönaste och dyrbaraste sorter, som med stort beswär uppdragas i europeiska orangerier. Just då sällskapet red genom ett sädant trångt poss med kapten Carr i spetsen, och de öfrige en och en, i en lång rad efter honom, framträdde på en gång en långkäkig yankee, ur buskarne, med hwit lärftsrock, dredbrämad hatt och fabel i Handen och frågade främlingen om fem britter hade tem nat Panama samma dag på morgonen. ÅN, ja, swarade hastigt kapten Carr, fom såg ät: skiliqa bössvipor sticka fram mellan tråden, mi äro just på wakt efter dem. uFördöme det, utropade mannen, ni riden widare, wi wilja ide gå i kompani med eder. Jcke ledsen att få lätt blifwa taaen af en karliforaisk röfware, sporrade kapten Carr sin trötta mulåsna, hans parti följde en och en efter honom, och ingen beswärades med widare frågor. Hade de ala warit tätt tillsammans, eller warit mindre skäagiga och smutsiga, hade de utan al fråga blifwit plundrade our ide mördade Öwad Rehn war för de gamla tyska baronerna, det år Panamanäset fir misslyckade kaliforaier. De intaga någon god position och upptaga tull af dem fom fara förbi med guldlaslen. Efter