Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1852, sida 1

nuat ån medföra lycka begrafwa hwarje erine rån om hwad som passerat. — Den taga das men, som i alla afscenden war älskwärd, kände in icke mindre intagen af den uage mannens karafter än hennes fader. Begge fattade en ömsesidig kärlek för hwarandra; det war säledes intet hinder för förbindelsen, som kort derefter werfliaen ende rum. — Gonens barasliga kärlek hade säledes räddar fadren, lösryckt den rike manuen, fom ansåg penningar och lycka för liftp: diqa ord, ur sia wi farelse, återskänkt en hel bes derlig familj den förlorade friden och fatt den i besittning af den wålfärd och lycka fom de få wäl förtjente. (F. R