Norrländska Korrespondenten – 28 juli 1852, sida 1

Christina Gollenstijerna. (Ur uSvenka Folkets Saqgohäfder, af A. AR. Afjelius.) (Forts. fr. föreg. R:r) Twå år hade sålunda gått fram, då de bår da wännerna mid den olycklige konung Cbri: stierns flykt från Danmark måste säga hmwaran: dra det sista farwäl. Det goda danska folket wille tilfåga fia drottmag en fristad i sitt land och rikligt underhåll, bedjande att hon Wille hos dem qwarblifwa. Mea Jsabela fader VJcke för alla riken i werlden eller andra timliga förmåner will jag skilja mig från min olycklige make. Hon glömde att han för owärdiga skökor henne förskjutit, samt alt hang hårda bemötande och wille säsom driften håla sitt trohetslöfte om FårleFi nåd och lufiv. SÅ blef hun den eländige Christierns trogna följeslagerska, få: som ett tröstande skyddshelgon i hans lands: flykt. Twå år derefter lefde hon icke mera. Wid samma tid, fom döden befriade den dygs diga Jsabella sur de jordiska banden, blef den Andra wännen ur sia fångenskap befriad. Hon prisade Derren, som i denna härda pröfning henne uppehållit och jemwäl i fängelsets hwalf låtit henne hugnas af wänskapens oskattbara tröst. Krönikornas utsagor gifwa ock att för: moda, det ert ån heligare band dessa ädla qwinnor förenats likstämmighet i tron på Evangeln lä