Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1852, sida 1

Swaute. Fru Sigrid hennes moder, ett fåds samt mål för olycka och fora, fatt inom fams ma fänaelses hwalf. Der fart och henues IDE fler, Fru Cecitlia, Kovung Gustafs moder, med twenne små barn, fom för fin späda älder icke uthärdade fängelsels luft, utan srart togo obe: fa och döden. På wärnlosa awinaor wille den grymme tyrannen ulkräfwa håmd för fina Nlaf: wars blod, på det frifinnade Swenska folk, fom det utgjutit, och fom mer än sitt lif hållit fin frihet får. Jnaen wågade, wid sitt kf, besöka dessa olydtiga fångar. Blott morgon och afton slamrade fångelfet8 nycklar i de gamla låsen, då en skäggig fängwaktare inbar deras matten ech en efta skämd spis. Om Konung Christiera låtit begra fwa, eller, såsom han med Herr Stens döda kropp ajort, låtit bödeln uppbränna de små barnen, weta mi icke; men hang mrcde mar öfwer de olyckliga Swenska qwinnor; må, hända för att genom deras klagan och lidande förmå Konung Gustaf och de Swerske, att sig åler undergifwa hans wälde. Men Fru Chrisiina wisade jemwäl i detta hårda fänaelse der nöden omkrina henne bodde, sitt hjeltemod. Hon låt Gullaf, fin systerson och Konuna det försså, att de Sweaska qwinuor af hans ätt heldre skulle höra fin dödsdom, än den tiden, att han för deras stusl någontt 4 medaifwir, der menligt kande wara för säderneslandets fri: het och åra.