Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1852, sida 1

——— — ——— (Forts. fr. föreg. N:r) IV En Swecka hade förflutit. Den stackars Lotshusirun hade återwäadt till fin koja, der bon tillbragte tiden under sorg öfwer fin olycka och bekymmer för framtiden. Gossen sökte of ta att trösta henne, då Ham såg hennes tårar, och talade om huru han snart skule blifwa få tor, att han kunde såsom far dren, förtjena lotspenningar. Men hang måls menta tröstegtunder od) förhoppningar woro för: lorade för den stackars qwinnan. Hwan fal lära dig? utbrast hon. Och då begynte hon att tänka vå den bedröfliga nödwändigheten att lemna gossen åt en äldre lots til underwisning i yrket, samt huru ensam hon då skulle blifwa i sin koja. J Dalarön samlade sig en fletta, som skulle öfwerföra Swenska armeen till Tyskland. En. gelska och Swenska flaggorna helsade Hwaran: dra och örlogg: och transvortfartyg täflade art flyga till mötesplatsen derstädes. Då Hade lots sarne sysselsättning och förtjenst. En wacker dag, då den sörjande lotshustrun fatt på fin klippa och såg utåt hafwet, medan gossen fom wanligt metade, blef hon warse en båt, som nalkades från Dalarön. Af båtens kosa slutade hon, act den skult lägga till mid heanes