Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1852, sida 2

Och han swarade: Jcke den du wäntar, men din andra broder! Och fom barnet tog den lita nyblifaa ev: geln på fina armar, utropade han: MO! min syster, jag år hår! Tag mig til dig! och bon wände sig til honom och småälog och stjernaa lyfte få klar. Gossen wäxte och blef yngling, och han wer fysfelfatt md fina böcker, då en gammal tjenare kom till honom och sade: un moder År ej mera. Jag bringar hens nes sisla wälsignelse til hennes älskade fon! Den derpå följande natten såg Han åter fijers nan och englarne och mennifforna få, fom ban förr fett det. Och englasystern fade tid ledfas garen: ost min broder fommen?2 Och han swarade: Dia moderks Ett jublande glädjeskri hördes nu från Hela fliernan, derför att modren war åter förenad med fina twå små barn. Och yuglingen firåcks te mot dem sina armar och utropade: OO! mor, syster och broder! jag år hår! Ios gen mig till eder! men de swarade honom: Jnte ånnu. Oh sljernan lyfte åter få klar. Han uppnådde mannaåäldren, hang hår grå. nade, och Han fatt i en hwilstot framför bra: fas, uedtyngd af forger, och ögonen fuktade af