Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1852, sida 1

warne, hwilken ej funnits der förr; och sijernaa kastade långa slrålar ner emot honom, så som han såg det genom sina tårar. Ru blefwo dessa strålar få klara, oh der förekom honom liksom bildade de en lysande brygga eler måg emellan himmelen och jorden. Mär gossen sedermera gick til fin ensliga bädd, drömde han om stjernan, och han drömde der ban låg, att han såg en mängd menniskor upptas gas på denna slrälande wäg af englar. Och sijernan öppnade sig, och wisade för honom en for werld of ljus, der ännu flera englar måns tade för att emottaga dem. Ala de enlar, fom wäntade der, blickade med glädjesirälande ögon emot menniskorna, fom före des upp till stjernan; och några af englarne kommo fram ur det tjusskimmer i hwilket de stodo och föllo menniskorna om halsen, kysste dem ömt och förde dem sedan med fig bort ger nom wägar af ljus, och de syntes få lyckliga i hwarandras sällskap, att den lila gossen der han låg i sia bädd gret af glädje. Mea der woro många englar som icke gingo med de andra och en ibland dem igenkände han. Det lidande anlete, fom en gång blickade emot honom från bädden, syntes nu triumferande och slrålande: men hans hjerta igenkände genast systern ibland alla de andra. Hand euglasyster hade stannat närafsirgången