Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1852, sida 2

Ru pratar Maaistern bara persilja, tilrväde liat för ett helt hushåll under wratren. Låt oss tala om någontina, som är mera förauftigt ån att slekas och pugfad. INRE ja! låt of tala om mår framtida Iyce fa, på mitt blifwande lilla boställe i Frecfen af... ugn afbröt mamsellen, i kretsen af mår älskade ladugård, bland wåra reputerliga for, wåra snälla får wåra snå, ssädade grifar. Men några fjäderfän skola tvi icke bry of oms. Fjäderfän äta opv fig sjelfwa. Ständigt rop på mera korn, mera hafre, men klent med ägg och inga kycklinaar. Rågra gäss til hösten, fe det kan så wara! Syltan är altid god att ta til, om man får fremmande, och swartseppan är både wälsmaklig och födande. Men mesta uträkningen är ändå alltid att stilla opp en ordentlig oxe. Dwar enda bit på gunstig herrn är pengar wärd. Med en oxe kommer, för flere månader, wälsignelse in i bufedt. Magislern fann denna materialism nästan alltför krass, alltför mycket bunden, ja! så till sägandes klafbunden wid det jordiska. Han gjorde derföre ett förtwifladt försök att lyfta samtalet ur båsen och hoarne, hwilka båda tygehå smed underlig makt loda Mamsell Evas Ag. UHuru mången wänlig fommar-afton. ytts rade han ömt med en försmägtande blick på