Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1852, sida 2

magistern, att i den här saken tänka på mig och blir jag hang hustru, skall jag nog fipra och ställa, få han blir belåten med mig. Nåltam är jag få der temligen, få intet ska wi behöfwa sy ett slyan utomhus, och hwad laga mat andår, så har jaa godt beröm om mia alltsedan fia visitationenMagikerna kände fig betydligt afkyld genom det lugua, kalla förauftspräket från Mamsellens läppar serdeles då dessa efter slutet af ofwan: stående genmäle, icke widare på minsta wis fys: selsatt sig med friaren, utan i stället biträdde mid afbitandet af en tråd i wäfstolen. Magi: stern, fom icke wisste, hwad han skulle fåga, säg sig reducerad derhän att helt tystlåtet klappa mamsell Eva på den fysliga, blottade armen. lULeå nå! br magister! ite få häftiat, afbröt mamsellen, Ännu äro wi icke fästefolk, och in: nan Morbror sagt sitt ja, är det som aldrig någonting more. ag sökte endast ett ringa uttryck för min warma tillgifwenhat stammade magistern. lKan wäl wara wänner ändå utan att puss sas oh Flappad iaföll Mamsellen med en sanning och logik i refonnementet, fom förtjenade efterföljd i werkligheten. uTRen en dylik, liten oskyldig smeknina låt: tar käslornas ömsesidiga meddelande. Kärleken kan aldrig säga ut i ord, huru wäl den menar. Der år derföre den tar slu tillflygt til fyfer.