Ett landtligt Frieri. (Bambochiad.) Få versoner äro i almänhet mera blottstähda för Amors pilar än S. M. Adjunkter. Det händer ej sällan, att för hwarje siation träffar dem en ny, och, om Dom-Kapitlet är mån af mouvemert, blifwa deras hjertan någon gång ordeatliga skott taflor. För omkrina ett dicen: nium tillbaka eller så wid pass, lefoe en dylik S. M. Adjunkt, fom, hwart han fom, råkade i lågor för döttrar, systerdöttrar eller foherdåtte rar i huset. Eldfängdare fanns ännu aldrig rågon swafwelsticko, ån Magisler Flammander. Den: na wådliga personlighet wislades, som Adjunkt, hos en Prost, hwilken icke hör til mår bråte telse annorlunda, ån fom morbror til mamfel Eva Husbloss, föreständerska för Proslens hus båd och naturligtwis Magisterns låga för ågon: blicket. Magistern räknade ut, att det war för: fia gången, fom han werkligt älskade och att hans föregående flammor warit blotta irrsken, fom missledt Honom. Nu förfirs, ropade han, par jag funnit den få långe, sökta. Aha de andra hafwa af misstoa kommit mig i mågen! En sömnlös natt beslöt Magistera att i mal: da och wackra ordalag förklara Mamsell Eva fin kärlek, och, på det att han ide, fult mognad måtte läta afskräcka fig från fin föresats, swor har, med cwå finger lyftade mot höjden, att