Norrländska Korrespondenten – 23 juni 1852, sida 1

juft din plats der du flår — fade hon och ryckte upp törneblomman och omplanterade bena ne till ersättning för tulipanerna. Men törn: s blomman trifdes icke i fin nya mull; der låg en rik man fom hade sammanskrapat fina eges delar genom orätt, och) fådant guld bränner; fördenskull dog törneblomman ut . . endast lidandets tårar wattna till lif. Och cugelen satte andra blommor på den fattiga qwinnans graf, men ala de wackras e togos derifrån — likwäl kunde dödgräfwarens hustru aldrig begripa, hwarföre de efter omplans teringen icke wille trifwas. Engelen fom förnam, att rosorna ej fingo fåt fred der Han nedsatt dem, fade: IF Guds trägärd äro alla blommor lika sköna men på jorden älskas somliga når andra föraktas. J stället för törneblommor och hyacinther will jag på den fattiga qwinnans graf vlantera nässlor och nyponbuskar; dessa måtte wäl ingen bry sig om att taga bori. Od) de wilda wexterna frodades få godt och på nyponbusken fyutes mer än wäl att han war beslägtad med en törueblomma. Men nu låt dödgräfwarens huslru den fattiga qwinnans grafblomster dofta i fred Om wi minnas denna saga och skulle få fe på en korkogård en afsides grift hwaruppå gräset gror och wilda örter frodas, få tänka wi: hår måtte ca fattig siackare ligga död. Men