frågade Emilie, fom nu blifwit presenterad fås fom den werkliga madame de Lucian. — Endast alltför bra .. ty ni ha gjort mig mycket bekymmer! Men brefwet i dag på morgonen? — War endast en liten hämd af min hus stru å alla? fruars wägnar, såsom hon försäkrat. Det är för resten i hennes hufwud, som hela denna plan upprunnit. — Herr grefwe! — fade Brevanneses betjent som nu buaade sig wid dörren — hästarne, som ni bestöllt til i morgon bittida ... — Gå åt fanders med dina hästar! — Och madames hålla ännu nere på gården. — Låt spänna ifrån dem! Men i morgon wäntar man mig tillaka på Moatbazon — fade Lucie skalkaktigt. — Oh jag följer dig. Din Lucie, jag lemnar dig aldrig mer. — Men, min herre, kriget, Kejsarens befalo ving, buru skall det gå med alt dettar Jag inlemnar min afskedsansökan — fade Brevannes i det han med hänrockning kyste fin bustrus händer. Min ära mitt lif, min lyda är nu du min tilbedda hustru! (Elut.) fre MR me —