Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1852, sida 1

Giftermål på be: fallning. (Från Franskan.) (Forts. fr. N:o 48.) En betjent inträdde nu och lemnade Emilie ett bref, hwilket hon öppnade ech började läsa med ala tecken till den syabaraste glädje. — Ack få innerligen roligt! — utropade Hon lifligt — brefwet år från en of mina intima: sle och käraste barndomswänner om hwilken jag ofta talat med dig Amanda, det år från Lucie de Montbazon; hon skrifwer, att hon redan i dag kommer hit och helsar på mig. Brewannes blef blef fom döden, då han hörs de Lucies namn, od) släppte sitt glas, få att det gick sönder. — Awad al werlden står på med dig! ut: ropade Lucian. — h, det är ingenting det är ett anfall af swindel, hwaraf jag stundom är beswärad! — Det är fyra år — fortfor Emelie — sedan jag hört något från henne. Hon frif: mer att hon år gift ... Hennes man tyckes wara ett original, fom ide wislas hos henne ... Hon liksom blyges öfwer denna förbins delse, ty hon nämner icke Hang namn och ftrif: wer fig änun Julie de Montbazon . .