Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1852, sida 1

To O ÖO Giftermål på be: A a Falltzing. (Fråa Franskan.) (Forts. fr. Mio 45.) De wackra damerna bådo honom nu att tas ga plats och samtalet blef lätt själfnåt och muntert. Efter några ögoablick mar Bremwans nes öfwertygad att han icke miftagit fig och att den wackra blondiner, hwilken of sin wån: inna benämndes Emilie, måfte wara hans wäns hustru. Den andra hwars nanm war Aman: da, hade i Hela sitt wäsende något fom ianerligt tiltalade Brewanues bjerta och fylde det med djup benadran. — Men säg oss min herre — sade Emilie — hwad fom nu få owäntadt tihskyndar Lucian och oss nöjet att få se er hos oss. — Mina damer om jag förut haft lyckan att känna er få skulle ingen särskild anlednirg behöfts för att förmå mia attinfiana mig hår: Nu deremot måste jag bekänna att mia ankomst till denna trakt har helt andra skäl; jag mille egentligen resa längre inåt Auwerqune. — Yy werkligen! — fade Amanda synbart öfwerraskad. — Men hwad i i al werlden will ni fiana på herr grefwe i denna aflägsaa och hos folk af flora werlden iba anskrifna lands: bygd?