Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1852, sida 1

permission i bufwudsladen. Alla hand wänn er famlade fig omkyina Honom för att få weta når got om hing hufru; han ansåg der rädligast att slälla fig förtjun, samt försäkrade dem att hon mar alldeles makalös och att haa slutt fig ur hennes armar eudatt af fruktan att hos henne alömma åran och fäderneslardet . .. Alt gick förträffliat. Kejsaren emottog honom mycket n idigt och mar syadart belåten med Hang punfts lighet. Brewannes fom åter fil sitt regenen: te efter att hafwa wäckt fina kamraters afund och ytterligare försäkrat fig om Kejsarens fort. farande ynnest. Haa förde ett muntert uagkarlslif och elöme de saart alldelts der band, fom fängslade Honom. Till en början skref ban en och annan gång ect intetsägande bref om fins Helfa och sia wickelse. ort til henne, hans hufirus swar woro affattas de i samma toa och blefwo honom allt mer och mer likailtiga Saart tjenade Friget bonvm Ol förewåanirg att blifwa änan sparsammare med sin brefwexling. Pan bewistade balaljerna wid Cylan och Freidland, följde med Kejsaren till sammankomslen i Tilsit, och under denna td glömdes det aamla slottet i Auwergne somt deg innewänare fuåkomligt. Stuadom rior han mål en känsla af samwetsaga, som mile tar smyga fis i bang bjerta, men han afwisade med sia förmodan att Lucies känslor för honom mor ro lika falla och likfittga. Dt föll honom