Norrländska Korrespondenten – 5 juni 1852, sida 1

sL OF —— drömmen sett ett wackert bara med fortjusande blå ögon och blorda lockar och haa hoppades att få se denna wackra sya förwerkligad. DÅ Brewantes inträdde i salongen, fann dan der församlade årefwianan och arefwe de Ronthazor, den sedaore cn mcuniska af fullkomliaave obety habet, uotarica fyra landtjuns Fare från promiasen, hwilka stulle bewiltna kontraktet vd) — fröfen Lucic de Montbazon. Ack! den stackurs Brewannes wrider ech wåns der fia med ten ianerligasse lun att fly, men detta fan icke ske utan den ssöra skandal och ful komlint förnörande of hang hittills så lecade framtid. Fröken Lucie misshagade honom nems liaen wid första påsccade ännu mera ännu den gamla areswianan, hennes farmor. Lucie fun: de på fin höjd mara ferton är; hon hade mörke bruat här, jäledes alldeles motsatsanatill Bres wannes dröm om en blondin. Det war ful komligt omöjligt att anaifwa färgen vå hennes baon, emedan hon blickade nedåt. Man stulle kunnat säga att hon war wacker, om hoa id: i bela sitt wäsende haft nåaot få yttern tafatt, att hon deriaenom blef a hön grad vbebaglia. Deanes klädsel saknade allt behaas hennes ansigte war biekt, kr pyen slankia, barmen vuts wecklad och Frotie, iåsom wanliatwis hos unga flickor under öfwergången från barn til junafrus ålderr; alt hos henne saknade harmeni och bes hag.