Norrländska Korrespondenten – 2 juni 1852, sida 1

drade, i känslan af fin skröplighet och sitt behof af slöd, låta jemka med fig; det Yngre tides hwarfwets fon mifade fig deremot stolt i med: wetandet att hafwa grundlagt fin ära med sitt blod och att ite behöfwa annat siöd ån sitt swärd. Grefwinaan böb fig för den ment högmålborna bland dr högwälborna; bon ende en sfoltbet, hwelken ingenting skulle kunnat böja, om bon blott warit rik; men hon cade ingenting den arma förnäma damen! Af hela Montbozvas ska ättens fordna glaas mar intet qwar, utom de viner, wi beskrifwit. Henues sonssa kunade i Auvergnes bera icke finna någor passande före: mål för en förbindelse och hennes soa sof regels bundet hwarje dag fer timmar t et soffvöra sawmid kaminen under det att hang dotter Lucie för honom läste gamla legender eher Senrik den 4:des leferacsbeskrifning. Den gamla Moatbazonska ätten war således i fara att utjlockna i armod Kejsarens egenkärlek i hwars intresse det låa att förbiada den gamla dy: naslieas siöd med fia Keijsarethron, dade kanot sitt öga på familjen Montbazon. Han hade utnämat vikomten dr Mostbogon ti? fisafgörandc I kammarherre, och för grefwen, haus far, war ea ännuadrägtigare post äznaad; men Ras polson hade derwid giort til welkor, att fröken Leuice skuke gifta fig md en of offerrarne i hans armee hwilken han sjelf wike urse åt henne. Til ea börjaa Hade grefwingaa upptagit