Norrländska Korrespondenten – 2 juni 1852, sida 1

Giftermål vå ber falling. (Från Franskan.) (Forts. fr. Mio 42.) Owad Brewannes beträffade, gjorde arefmin: nan alldeles icke något behagligt intryck på hon om. Fru grefwinnan de Montbazon, farmor åt Lucie de Montbazoa, hwars moder redan för flere år fedan war död, war en for, mager och benig fru med ett bislert utscende och ett ultryck of förakt kriaa de skryakliga läpparna. Heas nes små glänsande ögoa hade någonting obe: hagligt hwasst och fästades med sådan ihåhighet på den, med hwilken hon talade, aft man emilkorligen kände fig förlägen derwid. Utan att Grefwinnan talar, utan att hon rörde fig, låg i Hela Hennes måfende någontiag bdgdraget och folt, fom måsde synas besyanerliät för dessa härens söner, dessa sitt tidehwarfs beherrskare och prydaader, hwilka, hwart de ans hars drogo fram, rönte hylniaa och anssende. Wid detta tihfälle kunde man säledes säga att det gamla förfallna slottet i Auwerane inues slot twenne wärdiga represeataaler för hwar sut tidehwarf, en gengängare från bördsadelas ti der och cå medlem af den yagre ar:isskratict; som ledde sina anor endast från egen kraft och tapperh:t. Här liksom altid mäsie det föräl