Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1852, sida 1

kat siraff af en wredaad Kejsare. Mu beror att på att Fanna behaga min utkorede. Dan borde funna hoppas ate icke räka på wärre saåriah. ter än fallet warit ned ätkilag andra medlemmar of der täcka könet ... Wore hon blott ingen gammal adlig dam ... men lycfe ligtwis har jaa den Keiserliga bemaiften såsom wederlag för mesalllansen ... J wåra fal får man för ett par weckor spela aviftokfraries undrare. Wärst of allt blir det dock kansie med den högborna borgfrun, mia blifwande nås diga swärmor — fan ide hielpas ... Kajsa. rens befallama måste ju åtlydas! Under dylika betraktelser närmade fig Öre: wanues allt mer och mer målet för fia resa och slatlisen underrättade postujonen honom alt han kunde på Helt nåra häll fe slettet Montbazon, om han tittade ut ur poswagnen. Hgonblic:ligea siack Brewannes hufvudet ntom magnd:s dörren med en uppför, som uttryekte den bf gaste nysikenhet, och som en minut fednare acc sog prägeln af gäckad wäntaa. Den gamla slottsdyr maadea, hwilken mag närmade sig från sidan hade mycket litet imposant i sitt yitre; fyr ra smä torn woro samiliqa redan ruiner heme fallna åt tidens upeslukande swalg. Ca ant j fud kanal gick rundt omtriag den gamla börs gen til hwilkra man ecadasfl kuade närma sia medelst en aammal f. d. winddyngnad, hwars galler och pelare woro i ett bedtöfligt skick, an