Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1852, sida 1

9022 OY Ö0 Giftermål på be Å CJ fallning. (Från Franskan.) (Forts. fr. N:o 42.) — Men jag år ju ite en åång adelsman. — Betyder ingenting; jag slår mad, att mar: skalk Duroc redan har sia ficka ett hemmrrsdokument för dis hullru och ett grefiue-d:plom såsom bröllopsgäfwa åt dig. Jag gretulerar dig af hela mitt hjerta och har mycken god lust att skaffa mig någon anledning till en duell, på det att Kejfaren må få tilljälle att fraffa mig på samma sätt, som han gjort med dig. Den, fom yttrade detta Hade werkliaecn ide misstagit fig i fin förmodan; följande morgon steg grefwe de Brewannes i en postwagn för art uppsöka fin brud i ett gammalt flott i Au: wergne. Under wägen anställde Brewannes betraktelse fer öfwer fin ställaing. Den förekom honom originel, men på inte wis förskräcklig. Om man antager — tänkte han — att fröken de Moatbazon fer någorlunda hyzalig ut oh ide år alltför träkig, få är ju hela affären rorts ligen icke få ila. Marskalk Duroc försäkrar, act hon icke år mer än sexton år gammal; en ung och täck fru, en grefwetitel och en pråfs tig hemgift år dock min fann ett ganska drågs