Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1852, sida 1

det syntes förenadt med werklig lifsfara att ans förtro sin lekamen åt densamma. Blott ena slortsslyasla tycktes wara bebodd och det öfriga ikomplettaste förfal. Ju närmare wagnen kom, desto oroligare blef Brewannes. Ingen rörelse märktes i slottet. Han darrade wid den tanfen ott def inre möjligtwis kunde motfwas ra det yttre utfeendet och mar nåra att uttala en fört bannelse öfrer öfwersie D so. hans fru, ja öfwer sjelfwa kejsarca. Wagnen hil Brewannes feg ur och nårmas sia en tibstäagd gallerport wid minddryggan; agen mensklig warelse syntes i stottet hafwa bes ärkt Haug ankomst. Efter en funds mwildrås dighet, hwad han skude företaga för att blifwa demärkt, warsdkaf han bakom gauret ett snöre, i gwilket en råbockefot mar fastbunden. Bres manass tryckte i densamma och inuti sloltet hördes en ringklocke ljndo. Ungefär fem mi mur sedaare utkom en gammal betjent från stottet gick med lärgsamma sieg öfwer den med råd och kylganadsseilror öfwerhöljda borggårs den och öpprade galerportea. Slibet gande wördnadsvuåt delsade han på den frem marde ufau att rå vågot sätt förråda öfmers raskning eller nyfiken bet, och syntes wänta att blifwa fel. lad. Den factors Bremannes fåude sitt mod swigta ech skulle gerna åter stigit upp i wagren samt ilat tillbaka til Paris, men