Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1852, sida 1

tapper och redlig; de flesta närwarande bäfwade för den äska, hwilken man wisste skulle urladda sig på honom: Brevannes hade tilbragt ett halft år i Pas ris icke blott för att der hwila ut efter det fis sia frigus mödor utan för ott sällskapa ea ung wacker fru, fom mid fit adertorde år blifwit gift med den fyratioårige öfwerste B. So wersten war nog orimlia att ide sase sin förs bindelsertill tacksamhet för fin unge kriaskamrats upemärksamhet mot unga frun, och då haa en mac: Fer dag öfwerraskade honom liggande för hennes fötter, hade Han nog liten takt att låta undfalla sis några oförtydbara yttranden af obelåtenhet hwilket allt had: tid påföljd att herrarne få fuart Brcvannes hunnit resa sia från fia tilbedjans de positioa på waaligt gentelmausmaner korsade fina Flingor och öfwersten fick ea ganska almar: sam wärjstöt såsom upprättelse för den skymf han ansett fig lida genom den hydning Bres vaanes egnat hand fru. Frun uppaaf ett högt strik och swor att aldria mera wilja lefwa tills samman med ea mennilka, som welat mörda en annan yagre och älikwärdare, samt flydde tillsi na föräldrar. Den stackars B. , fom på det hela taget mar en godhjertad menm ika råds te fir fiende hinden och fade till honom. uaDanma fru förtjenade werkligen icke att man skule döda en medmenniska för hennes skull. Jag år mycket ledsn, min fåra Brees