Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1852, sida 1

Hw ems Finger. Kjellman Göransson. — — XIV Ömsesidig förklaring. (Forts. fr. R:o 39.) — Den råtta winsten af ala anfirångnins gar skall finnas i hufwudet och hjertat. Som jag nu mar allddeles pank, och den aflidne lånat af mig, ansåa jag mig hafwa rätt att taga lika mycket igen; jag tog ett fyrtio-francefiycke, fom också sedan ajort mig ett märkwärdigt gagn, to det har gifwit mig kredit bara jag wisat det, och ingen har kunnat wexlat det. Jaa gick upp til gården fom befanns wara ett lång: mansboställe, jag anmälde likets närwaro, det be: sigtiaades i mittnen8 närwaro och igenkändes; ty mannen war bekant i orten under namn af kapiten Corlsson och ansågs fom lurendrejare. Att jag öfwerlemnade alt det öfriga guldmyatet, bewisade att jag ide hade del i hang död. Man mile håla mia qwar, till def wederbös rande embetsmän fule få förhöra mig, men fö dan jag låtit undfögna mig med en god måls tid och fått sofwa hela dagen smög jag mig bort i mörkret, emedan jag ide wille nåra nå gon menniska reda för min ställning. Jag nuts