Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1852, sida 1

Frörif fin anhållan om frökens hard. Genes ralen önskar att fe fin brorsdotter förenad med denna ädling af en ucmärkt familj; det år nöd: wändigt för hang luan på ålderdomen, att han fer fin brorsdotters framtid beslämd; han lem: nar fröken hela fin förmögenhet i arf. Det frökens far efterlemnat, skulle wisserligen wara tihräckligt för frökens enskilda behof, och för en längre samhällsstsällaina, men den man frös fen fan vretendera skulle icke wara belåten dermed. — Förlåt mia, sade hon, utan alt lyfta sia blick; generalen bar fagt mig, att ban ämnar blott hälften af fin förmögenhet åt mig. Den andra är ju bestämd åt er, emedan den år fjelfr förwärfwad. — Min nådiga fröken, swarade Hjelteswärd och blef i ett öqonblick aldeles lugn; han hem tade liffom frisk luft, ty han inbilade fig upp: täcka en låghet hos henne, fom ban änan få lidelsefult älskade, och sådant skulle genasi afkylt bang passion: min fröken, fade han med ssegrad köld, om detta öfwerflöd i generalens wälwilja för mig skube det minsla inwerka på er att upyfylla hans innerligafie öaskan, få får jag beliat försäkra er att jag aldrig ämnat mottas qa ett arf, fom ide naturligen tillkommit mig. SÅ långe generalen lefner, will jag icke motfå ga honom, det skulle uppröra hans noa å då mosogda hjerta. Om ni ide litar va mitt hedersord, få år jag färdig att genast strifwa